Nationalsocialistiska Arbetarepartiets (NSAP) möte i Göteborg, 1933 (15 januari ?)

SEK100.0SEK800.0

600 dpi skannade tryckbar bild (5391 x 3952 pixel) från original 17 x 23 cm. storlek fotografi av C. Börner

Nollställ

Share

Email

Beskrivning

Vägledande text:

Nazismens teoretiker

Publicerad 2003-04-17 22:57 (Expo)

(Expo 4/5 – 1996) Det största svenska nazistpartiet på 1930-talet var Nationalsocialistiska Arbetarepartiet (NSAP), som leddes av Sven Olov Lindholm. Än idag spelar NSAP en central roll som inspirationskälla för svenska nazister. I Storms nätverk organiseras både en Kristina Gyllenstierna-ordern och lokala sa-avdelningar efter förebilder inom nsap. Liksom dagens nynazister odlade partiets teoretiker en extrem antisemitism och hat mot demokratin.

NSAP har sin förhistoria inom Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP), som bildades 1930 genom en sammanslagning av en rad smågrupper. Partiledare i SNSP var veterinären Birger Furugård från Deje. En av de grupper som ingick var Sveriges Fascistiska Kamporganisation (SFKO), där furir Sven Olov Lindholm från Mjölby var en av ledarna.

Lindholm blev chefredaktör för SNSP:s tidning Vår Kamp. Under 1931–1932 byggde SNSP upp ett riksomfattande parti med ett 50-tal lokalavdelningar och 3 000 medlemmar. I andrakammarvalet 1932 fick partiet 0,61 procent motsvarande 15 170 röster.

En stor del av 1930-talsnazismen präglades av motsättningar mellan »Furugårdare« och »Lindholmare«. Under 1932 blev schismen allt tydligare. På ytan handlade bråken om ideologi och organisationsstruktur, men i verkligheten rörde det sig om en ren maktkamp. I januari 1933 uteslöts Lindholmarna på ett möte med SNSP:s styrelse.

Den 15 januari svarade Lindholm med att bilda Nationalsocialistiska Arbetarepartiet (NSAP) på ett möte i Göteborg. Redan samma år bildades ungdomsorganisationen, Nordisk Ungdom (NU), och partiorganet Den Svenske Nationalsocialisten (DSN) började utkomma.

Åren 1933–1936 konkurrerade Lindholms NSAP sakta men säkert ut Furugårds SNSP. I andrakammarvalet 1936 fick Lindholmarna 0,6 procent motsvarande 17 483 röster. Furugårdarna samlade bara 3 025 röster. NSAP hade vid denna tid 10 000 medlemmar.

Partiet var huvudsakligen orienterat mot arbetar- och medelklassen. Organisationen var militärt uppbyggd med underavdelningar i form av ungdomsrörelsen NU, kvinnoorganisationen Kristina Gyllenstierna, SA-organisationen (Stormavdelning), universitetsorganisationen Nationalsocialistiska Studentförbundet (NSSF) och fackföreningen Nationalsocialistiska Industriarbetareförbundet (NSIAF). Lindholmarna hade en tid vind i seglen.

Efter krigsutbrottet 1939 förändrades situationen radikalt. Redan 1938 hade partiet försökt markera sitt oberoende från den tyska nazismen genom att byta namn till Svensk Socialistisk Samling (SSS). Att det var en kosmetisk förändring undgick få.

Efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge blev situationen alltmer besvärande för partiet, och när krigslyckan vände 1942 hade partiets medlemsantal sjunkit betydligt. I andrakammarvalet 1944 fick NSAP inte mer än 0,14 procent (4 204 röster). Vid krigsslutet gick partiet mer eller mindre under jorden för att slutligen upplösas 1950.

1935–1938 gav partiet ut det teoretiska organet Nationell Socialism, med artiklar som handlade om »Judarnas rassammansättning«, »Socialhygienens utveckling till rashygien«, »Den nordiska rassjälen« och »Huvudsak och bisak i judefrågan«.

Av det 30-tal skribenter som förekom genom åren gjorde många lysande karriärer i efterkrigstidens Sverige. Här fanns unga fanatiska studenter som senare kunde titulera sig direktörer, lektorer, advokater eller läkare. De nationalsocialistiska teoretikerna var inga dumskallar, men vilka var de egentligen?

läs mer…

NSAPs medlemslista (1931-35)

Ytterligare information

Archives

, ,

Kommentar

Det finns inga kommentar ännu.

Bli först med att kommentera “Nationalsocialistiska Arbetarepartiets (NSAP) möte i Göteborg, 1933 (15 januari ?)”

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*