Ett album med 145 bilder: Pansarkryssaren Fylgias långresa (1928-1929)

SEK450.0

145 st. 1200 dpi skannade tryckbara digitala kopior från olika storlek bilder ut ur ett svensk familj album, PDF-filer.

Share

Email

Beskrivning

HMS Fylgia var en pansarkryssare som tillhörde den svenska marinen. Fartyget sjösattes vid Finnboda varv den 20 december 1905 och levererades den 21 juni 1907. Fartyget byggdes som pansarkryssare och hade dessutom som uppgift att genomföra utbildningsexpeditioner med officersaspiranter. Fartyget tjänstgjorde under första världskrigets beredskapstid, och lades i fartygsreserven i början av 1930-talet. På grund av andra världskrigets utbrott moderniserades fartyget och var i tjänst även under detta krig. Fartyget utrangerades den 30 januari 1952 och användes därefter som målfartyg innan hon såldes år 1957 för skrotning i Köpenhamn. Kanonerna i fartygets fyra dubbeltorn togs tillvara och användes som fortifierade kanontorn i Kalix-linjen kring Kalix. Fartyget fick sitt namn från fylgjor i den nordiska mytologin.

…År 1919 avgick Fylgia på sin första långresa efter första världskriget, denna gång återigen till Västindien och USA. Totalt 20 utlandsresor kom att genomföras under mellankrigstiden, innan fartyget avrustades år 1933 och lades upp i Karlskrona.

1928-1929 Långresa
Gick till Europa, Västindien och USA.
Fartygschef var kommendörkapten Bermark. Sekond var kapten Karl Dyrsén.

Färdväg

Karlskrona Avseglade november 1928
Portsmouth, England
Las Palmas, Kanarieöarna
Porto Grande, Kap Verde
Bridgetown, Barbados
Colón, Panama
Mobile, USA
Philadelphia, USA
Hamilton, Bermuda
Ponta Delgada, Azorerna
Karlskrona Anlöpte 12 mars 1929

Källa: Wikipedia

Svensk författare Anna Schultzs senaste bok nämner detta album som innehåller alla dessa fotografier. Här är citatet nedan:

“Hon har fortfarande sin charm. Utövar fortfarande sin dragningskraft pa honom. Men det år som all hon vrider av och pa, slänger och öppnar, förseglar och knyter upp. Det ar helt enkelt svan att förhålla sig till.

Till hösten ger Daisy och Harald sig iväg på varsin lång resa.
Daisy kliver in i en stor svart glänsande bil, och Harald går ombord på en pansarkryssare. De ger sig av – långt bort från Karlskrona och Värmdö och Sverige.
Vad kommer först, undrar jag? Vems resplaner kommer först?
Är det Haralds resa som år incitamentet till Daisys resa, eller är det Daisys resa som är incitamentet till Haralds?
Pansarkryssaren Fylgia ska göra en långresa till USA och Mellanamerika. Fylgia fungerar som skolskepp for officersaspiranter. På Fylgia tilldelas Harald en befattning som informellt kallas för Mamma. Mammarollen innebär i det här fallet att han har ansvar för förråd och bunkring, samt ett ansvar for sjukvård som inte kräver tillsyn av läkare. Resan kommer att ta sju månader.
Under samma period ska Agda, Daisy, barnen, och den piga de nu lyckas få med sig, bila ner genom Europa. Slutdestinationen ar Nice. Agdas och Daisys favoritresmål. Det är Agda som bjuder. Detta kommer att göra Daisy gott. Hon kommer bort från det som tynger henne, och får miljöombyte. Hon kommer att bli glad igen, och hon kommer att fa dansa i alla sina vackra klänningar. Daisy behöver en varm höst, en mild vinter och en tidig vår. Hon behöver blommande persikoträd och palmer och strandpromenad. Alltså Nice. Alltså Rivieran.

Trelleborg, Sassnitz, Stralsund, Potsdam, Wittenberg, Halle, Frankfurt, Heidelberg, Baden-Baden, Lyon, Avignon, Aix-en-Provence, Marseille, Cannes. och så Nice.
Det är Daisy som kör.
Agda sitter bredvid henne och där bak skumpar barnen och fröken Lundgren. (Ja, Daisy har nu helt upphört med att lägga bort titlarna med sina pigor.)
Samtidigt: Göteborg, Portsmouth, Biscaya, Las Palmas, Kap Verde-öarna, Panama och Barbados.

Jag har ett fotoalbum fran Haralds resa. Guldbokstäver inpräglade i pärmen: “H.M.S. ‘Fylgia’ / Långresan 1928-1929”. Rekryterna solar sig, officerskollegorna sitter och läser. I de olika hamnarna går besättningen i land och fraterniserar med lokalbefolkningen. När Fylgia passerar ekvatorn hålls det offer ombord till havsguden Neptunus ära – de nyss kölhalade rekryterna ler in i kameran.

Någonting förändras med avståndet.
Ju längre bort från Karlskrona Daisy kommer desto enklare tycks henne livet.
Allt är lätt när man är på resa.
Man tar sig från punkt a till punkt b. När man är framme vid punkt b hittar man ett anständigt hotell att sova på och en anständig restaurang dar man kan äta. Man har alltid sin rörelsefrihet eftersom Agda eller fröken Lundgren tar hand om barnen.
När man reser behöver man inte tänka på vem man är eller hur man har det. Man reser bara helt enkelt. Resan är en verksamhet i sig själv. Liksom att titta på domkyrkor och katedralen på vackra naturscenerier och pittoreska byar. Och när man när sin slutdestination och installerar sig i lägenheten som Agda har hyrt for vintern, ja, då är man turist. Man är på semester, en vacance, on holiday, man är helt enkelt bortrest. Man är ärad gäst istället for trött och underskattad husmor. När barnen inte är med blir man titulerad mademoiselle av främlingar. Man inviteras till trevligheter av nya intressanta människor. Man vandrar längs med strandpromenaden i sin cape av silverräv. Man blickar ut över havet, och då snuddar tanken vid ens man, som är där ute någonstans, den självgoda som inte unnar en något, och det hugger till av obehag, över allt i livet som inte har blivit som man tänkt sig. Men del är lätt all borsta av sig känslan eftersom man är bortrest. Man är bortrest och ser äntligen sin fulla potential. Nu ser man tydligt vem man egentligen är, vem man egentligen ska vara, vem man är ämnad att bli. Och plötsligt är det så uppenbart – jag ska ju vara den här personen!
Daisy tar danslektioner. Varje dag tar hon danslektioner. Varje kväll dansar hon på lokal. Hon köper dans på dans av de professionella dansörerna. Hon övar och övar, tar extra lektioner i plastik för att bli ännu smidigare Hon vill ta sin dans till perfektion. Det är sådan hun ska vara. Hon ska sväva fram över blanka dansgolv i lättflytande vals, eller studsa som en boll i en uppsluppen charleston. Ja! Hon ska flyta fram i armarna på sin dansmästare. Det ar sådant hon passar för: att bli lyft, förd och snurrad. Inte nedtyngd av enahanda vardagsliv.

Daisy tillbringar alltmer tid med sin dansmästare, en italienare vid namn Angelo. Snart äter de såväl frukost, som middag och supé tillsammans. Och ju mer tid Daisy tillbringar med dansmästaren, desto klarare tycker hon att det blir i desto tydligare framträder mönstret: Harald vill förtrycka henne. Harald är en tyrann.

På Harald har resan en motsatt effekt. Ju längre bort från Daisy han kommer desto mer selektivt blir hans minne. Snart minns han bara stunderna då Daisy och han skrattat tillsammans, dansat, småpratat i bästa samförstånd. Snart minns han bara hur de suttit i salen på kvällarna, när han själv har löst ordflätan i tidningen medan Daisy har stoppat familjens strumpor. Snart minns han bara de stilla kvällarna vid radion. Det andra finns där – konflikterna, missförstånden – men det ligger som en grumlig bottensats längst ner, och om han sippar försiktigt kan han se till att endast få i sig av den klara drycken.
Han inser att han måste göra något åt det hela när han kommer hem.
Han måste ta tag i saken – ta tag i själva äktenskapet- och ju längre bort han färdas desto mer övertygad blir han om att det faktiskt ska kunna gå.
Det blir oktober och november och december. Julen firas i Colón i Panama. På det nya året blir det en ordentlig barkväll innan det är dags att avsegla till det torrlagda USA. Dagen efter kastar man loss och avseglar mot Bridgetown på Barbados, och därefter vidare till Los Angeles.
Och ja, någonstans där slår tvivlet till, nar pansarkryssaren Fylgia gör sin enorma u-sväng och äntrar återresan över Atlanten. För, om Harald nu ska vara uppriktig mot sig själv – om han ska se sanningen i vitögat och slutligen stjälpa i sig det som finns i botten av glaset- så är det så att han…”

(Anne SchultzKidnappningen: en släktberättelse, Wahlström och Widstrand, 2017)

Kommentar

Det finns inga kommentar ännu.

Bli först med att kommentera “Ett album med 145 bilder: Pansarkryssaren Fylgias långresa (1928-1929)”

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*